Pohara, 27/12

Vi packar badkläder och golfkläder och ger oss iväg vid niotiden. Först tittar vi in på Takaka Golf Club som ligger ett stenkast ifrån där vi bor. Vi tänker oss att gå ut en runda antingen idag eller i morgon. Vi möts, som på alla andra ställen här på Nya Zeeland, av väldigt trevliga människor.
Man kan spela 18 hål för 20 $, alltså mindre än 100 kronor. Att hyra ett helt klubbset kostar 10 $. När vi kommer ska en tävling just börja och mannen i receptionen ska stänga för att gå ut i sista bollen. Vi är naturligtvis välkomna att hoppa in i tävlingen men avstår. Istället bestämmer vi oss för att gå ut i morgon bitti vid 8-tiden.
Vi dröjer oss kvar och tittar på när de sista tävlanden slår ut och blir konverserade av de som ska spela. Vi frågar om det är en ’bollslukande’ bana och mannen vi frågar ler lite menande. Han plockar då fram fyra bollar ur sin bag som han ger oss för att ha i reserv. En äldre herre kommer också fram till oss och propsar på att vi ska gå med i tävlingen. Han är pigg och alert och är 86 år får vi veta av hans kompisar.
Vi får också veta var mannen som ska sköta receptionen i morgon, bor. Om han, mot förmodan, inte skulle vara där klockan 8, kan vi bara knacka på och be honom komma och hjälpa oss med det vi behöver.

Vi ger oss iväg mot dagens mål, Totaranui Beach. Vägen dit är svindlande, en grusväg på mer än en mil över berget. Hela vägen är bedövande vacker men aningen otäck med de branta stupen, smala körfälten och snäva kurvorna. Framme i Totaranui parkerar vi bilen och går ner på stranden. Sanden är GUL, helt makalöst.

Vi ligger där en timme, erfarenheten har lärt oss att det är ungefär vad vårt vita skinn klarar av, alltså max 30 min per sida.
Därefter går vi en vandringsled upp på ett berg där man ser hela kustremsan. Fotograferar, men blir lite besvikna eftersom bilderna inte riktigt återger de färger vi ser i verkligheten. Vattnet är nämligen kristallklart och jadegrönt och sanden är gul som guld.

Vi fortsätter vandringen genom tropisk urskog och kommer ner till nästa badvik. Här är sanden nästan vit. Vilket paradis!

När vi kör tillbaka till Pohara ser vi att bergsväggarna är lika guldgula som sanden på Totaranui Beach och vi förstår att det är där den gula sanden kommer ifrån.

Nu kör vi till Takaka och köper glass. Vi tar en promenad längs huvudgatan och när Lars ser sin röda näsa inser han äntligen att man måste skydda sig mot den skarpa solen och bestämmer sig för att köpa en hatt. Det räcker tydligen inte med solskyddsfaktor 30!