Första biten från Christchurch är inte så särskilt spännande, väldigt platt och alperna syns väldigt långt bort. Lyckas för första gången missa en avfart och får köra en liten omväg. Efter någon timme kör vi in i alperna och färden går nu ömsom uppåt på slingriga serpentinvägar och ömsom neråt. När vi kommer till Arthur´s pass ser vi vår första bergspapegoja, en Kea, och fotograferar för fullt. Tankar och kör vidare, och ganska snart är vi framme vid Otira viadukten som byggdes 1999. Stannar och fikar och njuter av sceneriet. Efter ytterligare en kort sträcka hittar vi en ny plats vi måste stanna på för att beundra utsikten. Där sitter sju papegojor och väntar på oss, de är inte alls rädda av sig, utan vi kan komma alldeles inpå dem. Förmodligen har de lärt sig att detta är en rastplats där folk stannar och att det då kanske kan förväntas en matbit.
Klockan 14.30 är vi framme i Hokitika och checkar in på vårt boende, en stuga alldeles vid stranden av Tasmanhavet och med all tänkbar utrustning för en lyckad julafton. Vardagsrum med kök och en lagom stor platt-TV samt ett jättebadrum med bubbelbadkar. Övervåning med sovplatser och en TV även där. Snyggt, prydligt och väldigt mysigt! Här skulle vi kunna stanna flera dagar!!
När vi installerat oss är det dags för det utlovade julaftonsdoppet. Jag (Lars) ikläder mig de nya badbyxorna och beger mig över vår gräsmatta och vidare ner över den svarta lavasanden mot Tasmanhavet.
God Jul!
1 kommentar:
Är det färska jordgubbar, eller?!??
Skicka en kommentar