Hokitika - Westport, 25/12

Idag går färden mot Westport. Vägen följer till stora delar kusten och vi blir förvånade över de fantastiska vyerna. Liksom tidigare ser vi många trafikdödade opossum på vägen. Plötsligt dyker det upp en skylt som varnar för pingviner. Håller videokameran beredd men tyvärr ser vi inga.

När vi kommer till Punakaiki gör vi vårt första planerade stopp för att titta på Pancake Rocks.
Här är havet vilt och vattnet dånar i grottor och kring de skiktade klippformationerna.

Under en del av promenaden går vi genom subtropisk skog. Här ser vi många spännande träd. Vissa känner vi igen som våra krukväxter hemma medan andra är helt nya för oss.
Stranden består av små, små stenar. Vågorna som sköljer in mot stranden är svarta av all lavasand de drar med sig. Här passar vi på att fika och Pandatermosen kommer återigen väl till pass (perfekt Embla).

När vi nästan är framme i Westport svänger vi ner mot kusten till Cape Foulwind där vi tar en promenad och tittar på sälar som ligger och solar sej på klipporna. Det är pälssälar. Vi läser att hannen väger runt 200 kg och lever i 8-9 år medan honan väger runt 90 kg och lever i ca 4 år. Det är inte så konstigt, tycker jag (Karin) eftersom hon är gravid i hela sitt liv. Hon föder en unge om året.
Promenadstråket kantas av Flax, Harakere på maori, och här står Karin mitt i flaxskogen.

Innan vi kommer fram till Westport svänger vi in på Westport Golf Club. En artonhålsrunda kostar 20 NZ$, men vi avstår eftersom mina (Lars) höfter värker mer än vanligt. Kan det bero på gårdagens bad i Tasmanhavet eller kanske den efterföljande timmen i bubbelbadkaret??? Det finns en bild på detta, och den ville Karin lägga ut men jag tror inte att man får lägga ut material som kan verka stötande.

Framme i Westport hittar vi vårt motell och checkar in. Innan vi lagar till kvällsmaten går vi en tur genom staden och det är totalt dött. På juldagen är allting stängt och då menar vi allting. Vi fotograferar en massa hus som ser väldigt speciella ut. Några tror vi är övergivna, men det visar sig att det bor folk i dem.

Staden med sin hamn hade sin storhetstid under guldruschens glada dagar med efterföljande stenkolsbrytning. Huvudgatan tar mer än 40 min att gå och den är som sagt helt öde med alla affärer stängda. Imorgon är det Boxing Day, så det ska bli intressant att se om det är någon skillnad.