Hong Kong, 8/1

Idag har vi bestämt oss för att utforska Hong Kong Island.
Åker med Star Ferry över till andra sidan. Vandrar sedan runt i sex timmar och det är en oerhörd skillnad på de två sidorna. Här ser Hong Kong ut som vi hade föreställt oss, oehört tajt. Husen står tätt intill varandra och är jättehöga. Trots det så byggs det som sjutton. Tänk att man kan förtäta även denna redan så täta stad.

Vi åker bergbanan, The Peak Tram, upp till The Peak Tower och får en fantastisk utsikt över stan.

När vi återvänder med färjan 18.00 har det nästan blivit mörkt och vi tar några nattbilder av de höga husen.

Nu sitter vi på flygplatsen och avrundar våra intryck och strax ska vi påbörja resan till London och vidare hem. Nu längtar vi efter barn och barnbarn, att få sova i den egna sängen, efter havregrynsgröt, efter Toruns födelsedag nästa vecka och inte minst en trerätters på Flormansgatan.

Auckland - Hong Kong, 7/1

Planet lyfter 9.00 och sedan väntar en resa på 10 h 45 min. Efter att ha sett fyra långfilmer och ätit både frukost och middag landar vi i Hong Kong 19.45. Klockan är då bara 14.45 så det blir till att skruva tillbaka klockan och låtsas att dagen inte är slut än. Är på hotellet 16.00 och får rummet uppgraderat till en svit med TV både i vardagsrum och sovrum och ett jättefint badrum.

Går en sväng på stan för att hålla oss vakna så länge som möjligt.

Dargaville - Auckland, 6/1

Börjar med att inspektera gårdagens storbrand i Dargaville, fyra affärer i centrum brann ner till grunden och det pyrde fortfarande på morgonen.
Kör en fyra fem mil och kommer fram till Kauri Museum i Matakohe strax efter nio. Väldigt intressant och vi får bl.a. se helt färska plankor från kauriträd som man hittat i träskmarker och daterat till att vara 37 500 år gamla. Igår tyckte vi att det var anmärkningsvärt att ett 2000 år gammalt träd fortfarande är helt fullt av liv, men att kunna använda virke som legat så länge i en mosse är ännu märkligare. Museet visar också hur Gumdiggers levde och arbetade. De grävde upp stelnad kåda från dessa jätteträd och detta var en stor business fram till 1920.


Stocken på bilden var bara 1100 år gammal då den höggs ner 1960. Tane Mahuta som vi tittade på igår har en diameter som är dubbelt så stor som denna stock, 4,4 meter.

Fortsätter sedan längs SH1 och kommer över på Stillahavskusten. Stannar en dryg timme i höjd med Orewa och njuter av solen på beachen som ligger 20 meter från vägen. Som tidigare meddelats, klarar vi bara en timme om dagen.

Vi kommer till Auckland 15.30 och efter att ha lämnat väskorna på vårt sista motell åker vi och lämnar tillbaka hyrbilen. Under de 22 dagarna har vi sammanlagt kört näst intill 400 mil. Får sedan skjuts ner till city och inhandlar en cd med traditionella maoriska sånger. Varför vi får skjuts kan vi berätta när vi kommer hem. Äter en avskedsmiddag nere i hamnen och packar sedan för en tidig avfärd till Aucklands flygplats imorgon bitti.


Bye bye NZ

Kaitaia - Dargaville, 5/1

Idag ska vi besöka Kauriskogen .Vi kör genom fantastiskt landskap och ska så småningom ta oss över en naturhamn. Färjan som ska ta oss över viken verkar tyvärr redan vara full, men vi blir framvinkade och lyckas få en plats trots allt. Efter mer packande kommer ytterligare fyra bilar med på färjan.

Någon mil senare är vi framme i Opononi. Där uppenbarar sig flera väldiga sanddyner på andra sidan viken som vi just passerat.

Efter några mil är vi inne i Waipoua Forest, den stora kauriskogen, där det äldsta trädet på NZ ska finnas. Vi hittar det och stannar igen. Detta träd, Tane Mahuta, kan inte beskrivas rättvist varken i blid eller text, måste ses. Det är 13,77 m i omkrets och ca 50 m högt. En väldig stam för ett så pass lågt träd. Man tror att det är ca 2000 år gammalt. När vi kör vidare genom parken ser vi massor av andra kauriträd som dock inte är lika mäktiga, men alla har jämntjocka stammar från roten och upp.

Äldsta kauriträdet, Tane Mahuta

Vi kommer fram till Dragaville ca 13.30. Vi har tänkt oss att nu bättra på solbrännan lite innan vi återvänder till lite välbehövlig kyla hemma i ”Svedala”. Letar upp ett motell som har fritt internet. Efter att vi slängt in väskorna, ger vi oss iväg till Kia Iwi Lakes, några insjöar som sjuder av semesterliv. Båtar av alla de slag roar sig i sjön, och vi lägger oss och njuter ett par timmar.

Kia Iwi Lake

Paihia - Waitangi - Kaitaia, 4/1

Idag vaknar vi med stora förväntningar. Vi har förhört oss på i-site om vad man kan göra i Waitangi och fått veta att det finns en föreställning 9.30 som visar det vi gärna vill se, maorisk sång och dans.
Vi hänger på låset till The Treaty Grounds när de öppnar kl. 8.30 och får uppleva en fantastisk park alldeles för oss själva. Det är en tropisk skog med mycket ljud från cikador, papegojor och fågeln Tui. Vi går uppe på en spång och befinner oss därför mitt i vegetationen. Fortsätter upp till The Treaty House, det var här avtalet mellan maorier och engelsmän skrevs 6 februari 1840.


Sedan vi drar iväg till föreställningen. Den är helt underbar. Det visar sej att vi är de enda i publiken och det känns väldigt hedrande att sitta där i så intim samvaro med aktörerna. Lars utses som hövding för den gästande stammen och får delta i inledningen av föreställningen. En krigare lägger ut ett föremål på golvet som Lars ska plocka upp och sedan ta ett steg tillbaka. Sedan får vi båda delta vid olika tillfällen under föreställningen, då är det skönt att det inte finns ytterligare åskådare, det är tillräckligt svårt ändå.Vi tackar för föreställningen med en maorisk näshälsning.



Sedan fortsätter vi färden mot Kaitaia och kommer fram redan 12.30, så efter att ha checkat in på ett bra motell bestämmer vi oss för att åka de återstående 110 km upp till öns nordspets, Cape Reinga. Det tar sin tid eftersom de sista 20 km bara är grusväg. Fantastisk utsikt ännu en gång, sanddyner och härligt blått skummande vatten mellan kullarna.
På återfärden gör vi en avstickare vid Te Paki mot The Giant Sand Dunes. Grusväg även här, men det lustiga är att alla vägar på NZ har hastighetsbegränsning till 100 km/h, även om det är en slingrig, smal och ibland enkelfilig grusväg. Sanddynerna är enorma och man kan hyra boards för att åka nerför dem. Vi nöjer oss dock med att promenera en bit upp på backarna och det är en härlig känsla. Det känns som att stå i en skidbacke.



Vi kör därefter till mitten av Ninety Mile Beach och möts av en fantasisk syn. Havet är vilt i blåsten och sandstranden är bred och packad. Här kör bilarna och Lars blir naturligtvis jättesugen på att göra likadant trots att man inte får göra det med hyrbil. Vi parkerar och går ner och ställer oss i vattenbrynet. Vågorna drar långt ut och kommer sedan med en fart och sköljer långt upp på våra ben. Sikten är tyvärr inte kristallklar eftersom vinden är fylld med sand och saltvatten. När vi anser att vi måste dra vidare, gör Lars en loop ner på stranden med bilen innan vi kör upp till stora vägen och tillbaka till Kaitaia.

Auckland - Whangarei - Paihia , 3/1

Vi ger oss ifrån förorten Albany halv nio och styr ”kossan” mot Whangarei. Landskapet är vackert och vi kör stundtals utmed Stillahavs kusten. Vid halvelva-tiden är vi framme i Whangarei och bestämmer oss för att inta vår medhavda fika här. Temperaturen har nu stigit till 27 grader, nästan olidligt. Som tur är blåser det lite nere i Town Basin. Det är en idyllisk småbåtshamn med många vackra hus och vi strosar omkring lite i hamnen, köper glass och en present till Hugo. I hamnen ligger flera båtar med den svenska flaggan hissad.

Båten nedanför har svensk flagg

Vi ger oss iväg igen mot dagens slutmål, Paihia, som ligger 5 mil norr om Whangarei. I Paihia är det turistliv och man kan göra allt från att flyga helikopter till öns nordspets och prova wakeboard. Viken är full av båtar i alla storlekar.
Vi börjar med att besöka i-site. Där får vi lite tips om vad vi kan göra i morgon i Waitangi. Därefter går vi till en restaurang och bokar bord med havsutsikt. Vi går ner och sätter oss på stranden och ’laddar’ för vårt dopp i Stilla Havet. Vid andra försöket kommer även Lars i vattnet, det är ju trots allt Stilla Havet och den chansen återkommer kanske aldrig.

Blöta byxor för andra gången!

Ikväll äter vi den godaste maten hittills på NZ. Man åker ju inte hit p.g.a. den goda maten, det är ju den storslagna naturen som lockar, men lamm det kan de.

Hjälp, så mycket!

Taupo - Waiotapu - Rotorua - Auckland, 2/1

Vi lämnar staden vid landets största sjö strax efter 10.00 och färde går mot en stad med stor geotermisk aktivitet. Vägen dit går via Waiotapu, ett område med massor av varma källor, bubblande gyttjepooler och Lady Knox Geyser som dagligen får ett utbrott 10.15. Tyvärr läste vi detta för sent och hinner inte fram i tid. Vi går den snitslade leden som tar ca 75 minuter att gå. Där ser vi många olika pölar med väldigt olika färg och överallt bubblar, ryker och fräser det. På ett ställe går en Pied Stilt (fågel) runt och skäller medan hennes unge letar mat i det varma vattnet. Ett av de häftigaste hålen är The Champagne Pool med sin ockrafärgade kant. Temperaturen är 74 grader, diametern är 65 m och djupet 62 m. Källan bildades för ca 700 år sedan.


The Champagne Pool

Vi hade läst om bubblande gyttjepölar, men de fanns inte längs leden så vi blir lie besvikna på både Lonely Planet och Första Klass Reseguider. Vi fikar och lämnar området, men efter bara några hundra meter hittar vi en skylt som leder oss till Mud Pool. Nytt stopp med filmning och fotografering.


Vi är lite bekymrade, eftersom tanken nästan är tom, men vi är övertygade om att vi nog kommer fram till Rotorua innan vi behöver tanka. Efter en halvtimme är vi framme, parkerar och går den av Lonely Planet föreslagna vandringen genom staden. Börjar vid ett gammalt badhus för stadens besuttna. Det är nu Rotorua Museum of Art and History. Makalös byggnad!


Rotorua Museum of Art and History

Fortsätter sedan ner i hamnen och ser fler svarta svanar med sina röda näbbar. Vidare till en plats som förde samman maoriska och kristna traditioner.


Hälsningar från Rotorua

Avslutar sedan med en tur genom stadsparken där det bubblade för fullt överallt. Karin tog sig ett gratisfotbad på ett ställe under tak. Det regnade, men eftersom det var över 20 grader i luften så bekymrade det oss inte nämnvärt.


40 grader

Klockan har nu hunnit att bli nästan 16.00 och vi far vidare i riktning mot Auckland och de norra delarna av nordön. Planerar att hinna så långt som möjligt innan vi letar efter härbärge för natten. När vi kört någon mil börjar bensinmätarens lampa att lysa!!! De kommande tre milen blir de tystaste på hela vår resa. Vi ber båda en stilla bön, stänger ner AC.n, och rör knappast gasen utan försöker köra så bensinsnålt som möjligt. Det är inte lätt i bergstrakter. När vi når Tirau står mätaren under Empty och vi hittar äntligen en Caltex-mack. Klockan 19.00 passerar vi rakt genom Auckland och hittar sedan ett bra motell norr om staden.